AAAH! Jag har ju bara varldens gulligaste kompisar har i Kanada!
Idag var jag, Hannah och tva tjejer fran min skola (Mathilde och Laura) hemma hos mig och snackade skit efter skolan. Vi hade sa sjukt roligt och nar vi borjade prata om nar jag och Hannah skulle aka hem sa borjade alla storgrata... Mathilde gav mig ett jattelangt alla hjartans dag kort dar hon skrev hur mycket hon alskade mig och sa, shit vad sota de ar alltsa! Sedan har de sa sjukt mycket fortroende for oss, de berattar liksom jattedjupa hemligheter och snackar om sex och killar med oss och sant. Vi har blivit sa himla bra kopisar och det kommer blir svart att lamna de... Men de ska till Frankrike i sommar sa vi kanske kan motas... Who knows =)
Sedan bestamde vi att vi skulle ses varje helg och hitta pa nagot, sa nasta helg blir det varan favoritresturant och sleep over hos Mathilde=)
PUUUUSS<3
onsdag 18 februari 2009
lördag 7 februari 2009
samedi 7/2
Jag vet att jag ar samst pa att uppdatera min blogg, men jag har aldrig tid! Jag har knappt tid att skriva i min dagbok hur ska jag da kunna skriva i min andra dagbok pa internet?
Men jag ska beratta lite om vad som hander har i nulaget i alla fall=)
Skolan gar bara bra, inte betygsmassigt kanske men jag trivs jattebra. Varje sondag langtar jag markligt nog tills att skolan ska borja, hmm... Det hander alltid nagot dar, finns alltid folk att prata med och jag har det jattebra helt enkelt. Just nu ar hela skolan pyntad med hjartan och liknande infor alla hjartans dag. Man kan kopa kort, nallebjornar, rosor, choklad eller klubbor att ge till sina kompisar eller till sin karaste, jattegulligt tycker jag! Fast mina tjejkompisar tycker det ar ratt deppigt med tanke pa att de flesta av de ar singlar =P.
Jag ar i "concentration musique" vilket innebar att jag har massa musiklektioner hela tiden. Antingen ar det "l'harmonie" (orkester) eller "p.p" (nar man far trana for sig sjalv), och eftersom jag inte spelar nagot klassiskt instrument sa har jag p.p hela tiden. De gangerna som de andra ar i l'harmonie spelar jag med en kille som blev utslangd fran orkestern (han brakade for mycket med lararen). Han ar GRYM pa piano, holy shit assa! Han kan ta vilket papper som helst med noter pa och spela det, spelar ingen roll om han har hort laten tidigare eller inte. Sa sjukt coolt, hur kan man liksom lasa en melodi fran massa linjer och prickar? Jag alskar att lyssna pa nar han spelar, och da och da sjunger jag samtidigt, vilket han tycker om att lyssna pa=) Sedan rakar han kunna sjunga ocksa... Oj oj oj, vilken tjej smalter inte fullstandigt av det?
Denna veckan borjade tva nya tjejer i skolan, de ar bada utbytesstudenter och ska bara stanna i tre manader. De kommer fran olika delar av Kanada sa de har varldens sotaste amerikanska brytning. De ar jattegulliga bada tva och de ar precis som jag var i borjan, kanner ingen och har ingen aning om vart de ska. Sa jag hjalper de en hel del och de hanger med mig och mina kompisar pa fritiden nar vi hittar pa nagot=)
Pa fritiden ar det alltid fullt upp. Denna veckan hade jag aerobic i mandags, shopping i tisdags, var med Viola och Hannah i onsdags, volleyboll + teater i torsdags, volleyboll + "secondaire en spectacle" igar, idag sa jag ivag till Louiseville for att halsa pa Kristin och imorgon ar det min vardbrors hockeymatch. Helt arligt alskar jag att vara sahar upptagen hela tiden! Teatern jag var pa var en annan skola vars teatergrupp hade en forestallning och det var riktigt bra, jag grat till och med. Det ar ratt coolt att jag forstar sa mycket franska nu att jag kan forsta vad de sager pa scenen. Det anda jag har problem med ar gramatiken, men den kommer val antar jag, jag gor ju mig forstadd och det ar val det viktigaste? Seadan forstar jag valdigt mycket nu ocksa=) Woho.
Nej nara och kara, nu maste jag springa till duschen for jag ska ivag om 45 min! PUSS
Men jag ska beratta lite om vad som hander har i nulaget i alla fall=)
Skolan gar bara bra, inte betygsmassigt kanske men jag trivs jattebra. Varje sondag langtar jag markligt nog tills att skolan ska borja, hmm... Det hander alltid nagot dar, finns alltid folk att prata med och jag har det jattebra helt enkelt. Just nu ar hela skolan pyntad med hjartan och liknande infor alla hjartans dag. Man kan kopa kort, nallebjornar, rosor, choklad eller klubbor att ge till sina kompisar eller till sin karaste, jattegulligt tycker jag! Fast mina tjejkompisar tycker det ar ratt deppigt med tanke pa att de flesta av de ar singlar =P.
Jag ar i "concentration musique" vilket innebar att jag har massa musiklektioner hela tiden. Antingen ar det "l'harmonie" (orkester) eller "p.p" (nar man far trana for sig sjalv), och eftersom jag inte spelar nagot klassiskt instrument sa har jag p.p hela tiden. De gangerna som de andra ar i l'harmonie spelar jag med en kille som blev utslangd fran orkestern (han brakade for mycket med lararen). Han ar GRYM pa piano, holy shit assa! Han kan ta vilket papper som helst med noter pa och spela det, spelar ingen roll om han har hort laten tidigare eller inte. Sa sjukt coolt, hur kan man liksom lasa en melodi fran massa linjer och prickar? Jag alskar att lyssna pa nar han spelar, och da och da sjunger jag samtidigt, vilket han tycker om att lyssna pa=) Sedan rakar han kunna sjunga ocksa... Oj oj oj, vilken tjej smalter inte fullstandigt av det?
Denna veckan borjade tva nya tjejer i skolan, de ar bada utbytesstudenter och ska bara stanna i tre manader. De kommer fran olika delar av Kanada sa de har varldens sotaste amerikanska brytning. De ar jattegulliga bada tva och de ar precis som jag var i borjan, kanner ingen och har ingen aning om vart de ska. Sa jag hjalper de en hel del och de hanger med mig och mina kompisar pa fritiden nar vi hittar pa nagot=)
Pa fritiden ar det alltid fullt upp. Denna veckan hade jag aerobic i mandags, shopping i tisdags, var med Viola och Hannah i onsdags, volleyboll + teater i torsdags, volleyboll + "secondaire en spectacle" igar, idag sa jag ivag till Louiseville for att halsa pa Kristin och imorgon ar det min vardbrors hockeymatch. Helt arligt alskar jag att vara sahar upptagen hela tiden! Teatern jag var pa var en annan skola vars teatergrupp hade en forestallning och det var riktigt bra, jag grat till och med. Det ar ratt coolt att jag forstar sa mycket franska nu att jag kan forsta vad de sager pa scenen. Det anda jag har problem med ar gramatiken, men den kommer val antar jag, jag gor ju mig forstadd och det ar val det viktigaste? Seadan forstar jag valdigt mycket nu ocksa=) Woho.
Nej nara och kara, nu maste jag springa till duschen for jag ska ivag om 45 min! PUSS
söndag 11 januari 2009
soon
En lite grej till bara, idag om exakt 6 manader kommer jag hem! Och om 10 dagar har jag varit har i 5 manader, det ar ratt sjukt vad tiden gar fort...
hej
Detta ar inte vad jag tankte skriva om i min blog idag men jag tankte namna det i alla fall for er som ar nyfikna. Min nya skola ar helt och hallet fantastisk!! Alla ar sa otroligt gulliga, alla hjalper mig pa lektionerna (bade larare och elever), alla ar jattesociala och pratar mycket med mig och jag har redan fatt massa nya kompisar. Sepeciellt ett tjejgang som ar sa sjukt harliga, det ar sa avslappnat nar jag ar med de, det ar som om jag har kannt de hela mitt liv liksom. Haha, jag maste bara beratta om en kille pa min historialektion! Jag kanner INGEN i min historiegrupp, verkligen ingen, och sa ber min larare oss att dela in oss tva och tva och jobba. Perfekt, vem fan ska jag jobba med...? Sa jag gick fram till en skitgullig kille och fragade om vi kunde jobba ihop, inga problem tyckte han. Sa jag, Félix som han heter och hans tva kompisar jobbade den lektionen. Félix flortade som fan med mig, han fragade mig om jag hade pojkvan, nej svarade jag da. "Nahaa, inte ens i Sverige?" fortfarande nej... "Ahh, oke j men soker du pojkvan i Quebec da?" och sa holl han pa sa. Sedan fragade han om min msn och tyckte vi skulle gora nagot nagon dag. Jag ar inte alls intresserad men han ar sjukt rolig och harlig sa det vara bara en liten kul grej tycker jag=)
Aja, nu till det som jag skulle skriva om egentligen! Det ar sa sjukt coolt att Violas (utbytesstudent fan osterrike, min kompis) vardpappa var varsta hockeyproffset for nagra ar sedan! Det ringer alltid massa hockeystjarnor hem till honom och sant och han har sagt att han ska dra med oss pa en hockeymatch och sedan backstage=D. For "les canadiens" ar som gudar har, det ar det basta hockeylaget och alla ar helt galna i de, inte minst Viola. Hon missar aldrig en hockeymatch och hon ar helt foralskad i malvakten Carey Price som hon ska gifta sig med en dag. Och igar ringde en av hockey stjarnorna till Jimmy (violas vardpappa) och snackade lite skit och Viola ville garna saga hej da till honom. Sa hon fick luren och blev alldeles till sig, speciellt nar han sa:
"Hey, I talked to a friend of yours yesterday..."
"Really, who?"
"Carey Price, I've heard that you like him"
Da skrek hon som en idiot, haha jag med faktiskt. Det var ratt coolt tycker jag!
Jaja, nu ska jag ivag och aka lite skridskor (det maste man liksom kunna om man bor har sa jag och Viola tranar lite da och da...) och sedan ska vi kolla pa Violas vardbrors hockeymatch!
Ha en bra helg folket! PEACE
P.S: Carey Price pa bilden.
lördag 3 januari 2009
Idag
Idag hade Marie-Josée en overraskning till mig! Vid 2-tiden drog vi ivag for att fa oss en pedikyr. Supermysigt! Vi satt dar i vars en massagestol och blev ompysslade, sa nu har jag roda tanaglar med vita sma blommor pa stornanageln samt valdigt rena och mjuka sma fosingar. Tack Marie! =) (Marie-Josée, min vardmama, pa bilden)
Nyar
Nyar var inte alls som hemma. I Sverige hade man gatt pa fest med sina kompisar, alldeles uppkladd och fin och sedan skjutit raketer vid midnatt. Farvanadsvart nog sa ar inte nyarsafton en sa stor tradition har i Quebec. Man kanske at en god middag med vanner, men det var inga raketer eller nagot sadant.
Pa nyarsafton hade jag och min vardmamma varit ute och gjort massa arenden hela dagen (dvs shoppa pa julrean), och nar vi kom hem borjade vi laga middag tillsammans. Efter det slangde vi oss i soffan och kollade pa en film i vantan pa att klockan skulle bli halv 10. Da skulle vi namligen ivag till Barbra, Violas vardmamma, for att klinga i glasen nar klockan blev midnatt. Men efter filmen tittade vi bara pa varanadra och sa "ska vi skita i det...?", sa det gjorde vi. Vi stannade hemma med vars ett glas vin, en helt det fnitter och skitsnack, en brasa samt en kortlek. Det var helt perfekt och mycket mysigt. Sedan skulle det ju firas ratt ordentligen dagen efter...
Den forsta januari, aka "le jour de l'an", hade vi hela slakten over pa lunch. Vi hade gjort en stor buffé och alla gick runt och smaplockade och snackade skit. Da fick jag ocksa traffa min andra vardbror for forsta gangen! Det var ju en trevlig overraskning;) Han var JATTETREVLIG. Han var 23 ar och han hade nyligen kommit hem fran ett ar i Australien. Valdigt social och utatriktad, vi bestamde att vi skulle hitta pa nagot nagon dag. Han ville garna visa mig staden till exempel. Sedan, med lite hjalp av mamma, larde jag slakten att spela "plump", varldens roligaste kortspel. Vi hade supertrevligt!
Sedan efter slaktlunchen bar det ratt fort ivag till Marie-Josées (min vardmamma) kompis, Lucy. Jag, Marie-Josée och Anthony (min vardbror) var bortbjudna dit pa middag. Jag alskar verkligen Marie-Josées tjejkompisar, de ar supertjejiga. De skriker, fnittrar, fjantar och beter sig som om de inte var en dag for gammla. De ar riktigt riktigt roliga! De paminner en hel del om tjejganget i sex and the city...
Efter en jattegod middag drog vi upp volymen pa radion och borjade dansa pa stolarna till ABBAs Dancing Queen. Sedan fortsatte vi dansa till vad som an spelades pa radion, fast denna ganen pa golvet. Luce fick for sig att tupera haret och det tyckte alla andra lat som en jattebra idée. Vi sag ut som 80-tals monster nar vi var klara, gav manga skratt dock;)
Det var en jatteharlig tjejkvall, synd bara att Laura var i Frankrie. Laura ar Lucys dotter som ocksa ar min kompis. Anyway, jag hade ett toppen nyarsfirande!
Gott nytt ar och god fortsattning! PEACE.
tisdag 30 december 2008
Inget ar sig likt...
Wow. Jag har precis last Alexandra Nordeborgs resedagbok. Holy shit. Jag ar helt mallos... Hon befinner sig just nu i Ecuador som utbytesstudent precis som jag, och om jag trodde att jag hade det tufft da och da sa ar det ju inget jamnfort med henne! "Svenska skolan har aldrig innan varit en hitt, men har forstar jag verkligen hur mycket jag skall uppskatta min skolgang dar hemma. Har ar det military school, eller det kanns som det i alla fall. Uppstallning, formacion, varje dag. Da en bitch gar runt och kollar om vi har pa oss ratt klader, alltsa ratt skoluniform, om kjolen inte ar for kort, om man har strumpbyxor eller strumpor, och sa att man inte har sminkat sig for mycket. An sa lange har de varit ganska snalla mot oss utbytesstudenter, men en del elever fick inte vara med pa gymnastiklektionen bara for att de inte hade ratt shorts pa sig. Det ar helt sjukt". Sedan fortsatte hon beratta om olika platser hon har besokt, smakupplevelser, manniskor, kulturer och sa vidare. Det var verkligen haftigt att lasa!
Pa ett satt fick det mig att kanna mig som om jag inte far ut det jag borde av att bo i ett i-land som utbytesstudent. Jag ar namligen valdigt intreserad av u-lander, fattigdom, olika kulturer och sa vidare. Jag planerar till exempel pa att bo i Afrika under ett halvar efter skolan och volontararbeta. Anyway, det slog mig sedan att det mesta ar annorlunda har med. Inte alls pa samma satt som for Alexandra, men inget ar som Sverige kan jag medela.
Allt ser annorlunda ut. Husen, vagarna, klimatet, kladerna, maten, hela livsstilen. Allting smakar annolunda, allt doftar annoulunda, alla pratar annorlunda, alla beter sig annorlunda och ingen forstar hur det gar till dar jag bor. Det ar lika svart att forklara Sverige med midsommar, gasalopp, lucia, julbord, ja allt, som det ar att forklara Quebec for er dar hemma. Det jag skriver i min blogg ar bara en liten del av mina upplevlser har. Jag moter nya skillnader och utmaningar varje dag men jag tror inte att det ar det som hela denna upplevelsen gar ut pa. Det handlar inte om vem som far uppleva flest saker eller vem som far marka storst skillnader. For mig ar detta aret en chans att fa utvecklas pa. Den ar en chans att uppleva nagot nytt, att fa ta tag i problem pa egen hand, att utmna sig sjalv och att inte vara radd for konstiga traditioner som inte ar som hemma. Det ar en chans for mig att visa att jag klarar av det, att jag som 17-aring i en helt frammande mijlo kan anpassa mig och kan uppskatta det som erjuds har i stallet for att se ner pa det eftersom det inte ar som hemma.
Jag har tagit mig igenom ratt manga tuffa saker under mina forsta 4 manader har i Quebec. Det har absolut inte vara en dans pa rosor. Jag kommer ihag kulturchocken i borjan till exempel. Jag grat varje dag i en vecka och jag ville inget annat an att aka hem. Jag kande mig inte stark nog och jag kande mig sa javla korkad rent ut sagt som hade begett mig till ett annat land helt sjalv i ett ar. Var jag dum i huvudet eller?! Men nu efter fyra manader nar jag kanner mig sakrare med spraket, nar jag har borjat anpassa mig och framfor allt har fatt lov att byta vardfamilj sa kanner jag mig starkare an nagonsin. Folks asikter om mig bryr jag mig inte om over huvudtaget, folks blickar maker jag inte lange. Jag har tagit mig igenom sa mycket har som jag aldrig trodde att jag skulle klara av, och jag har gjort det sjalv. Jag har fatt jattemycket stod hemifran, verkligen jattemycket, fran en helt fantastisk familj och ni vet hur ycket det betydde for mig. Men jag har fortfarande varit sjalv har, och inget har gatt till som hemma. Man ser inte pa tonaringer som "nastan vuxna" har utan som barn, sa jag blev behandlad som ett sadant. Folk litade inte pa att jag kunde ta ratt beslut eller att visste vad jag ville. Jag kande mig helt arligt diskriminderad.
Nu ar jag sa stolt over mig sjalv for att ja har tagit fighterna och for att jag har vuxit sa otroligt mycket efter bara 4 mander. Tack till alla manniskor som har hjalp mig att gora detta aret mojlit, det ar verkligen inte alla som far en sadan har fantastisk chans.
Pa ett satt fick det mig att kanna mig som om jag inte far ut det jag borde av att bo i ett i-land som utbytesstudent. Jag ar namligen valdigt intreserad av u-lander, fattigdom, olika kulturer och sa vidare. Jag planerar till exempel pa att bo i Afrika under ett halvar efter skolan och volontararbeta. Anyway, det slog mig sedan att det mesta ar annorlunda har med. Inte alls pa samma satt som for Alexandra, men inget ar som Sverige kan jag medela.
Allt ser annorlunda ut. Husen, vagarna, klimatet, kladerna, maten, hela livsstilen. Allting smakar annolunda, allt doftar annoulunda, alla pratar annorlunda, alla beter sig annorlunda och ingen forstar hur det gar till dar jag bor. Det ar lika svart att forklara Sverige med midsommar, gasalopp, lucia, julbord, ja allt, som det ar att forklara Quebec for er dar hemma. Det jag skriver i min blogg ar bara en liten del av mina upplevlser har. Jag moter nya skillnader och utmaningar varje dag men jag tror inte att det ar det som hela denna upplevelsen gar ut pa. Det handlar inte om vem som far uppleva flest saker eller vem som far marka storst skillnader. For mig ar detta aret en chans att fa utvecklas pa. Den ar en chans att uppleva nagot nytt, att fa ta tag i problem pa egen hand, att utmna sig sjalv och att inte vara radd for konstiga traditioner som inte ar som hemma. Det ar en chans for mig att visa att jag klarar av det, att jag som 17-aring i en helt frammande mijlo kan anpassa mig och kan uppskatta det som erjuds har i stallet for att se ner pa det eftersom det inte ar som hemma.
Jag har tagit mig igenom ratt manga tuffa saker under mina forsta 4 manader har i Quebec. Det har absolut inte vara en dans pa rosor. Jag kommer ihag kulturchocken i borjan till exempel. Jag grat varje dag i en vecka och jag ville inget annat an att aka hem. Jag kande mig inte stark nog och jag kande mig sa javla korkad rent ut sagt som hade begett mig till ett annat land helt sjalv i ett ar. Var jag dum i huvudet eller?! Men nu efter fyra manader nar jag kanner mig sakrare med spraket, nar jag har borjat anpassa mig och framfor allt har fatt lov att byta vardfamilj sa kanner jag mig starkare an nagonsin. Folks asikter om mig bryr jag mig inte om over huvudtaget, folks blickar maker jag inte lange. Jag har tagit mig igenom sa mycket har som jag aldrig trodde att jag skulle klara av, och jag har gjort det sjalv. Jag har fatt jattemycket stod hemifran, verkligen jattemycket, fran en helt fantastisk familj och ni vet hur ycket det betydde for mig. Men jag har fortfarande varit sjalv har, och inget har gatt till som hemma. Man ser inte pa tonaringer som "nastan vuxna" har utan som barn, sa jag blev behandlad som ett sadant. Folk litade inte pa att jag kunde ta ratt beslut eller att visste vad jag ville. Jag kande mig helt arligt diskriminderad.
Nu ar jag sa stolt over mig sjalv for att ja har tagit fighterna och for att jag har vuxit sa otroligt mycket efter bara 4 mander. Tack till alla manniskor som har hjalp mig att gora detta aret mojlit, det ar verkligen inte alla som far en sadan har fantastisk chans.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
