Inget ar sig likt...

Wow. Jag har precis last Alexandra Nordeborgs resedagbok. Holy shit. Jag ar helt mallos... Hon befinner sig just nu i Ecuador som utbytesstudent precis som jag, och om jag trodde att jag hade det tufft da och da sa ar det ju inget jamnfort med henne! "Svenska skolan har aldrig innan varit en hitt, men har forstar jag verkligen hur mycket jag skall uppskatta min skolgang dar hemma. Har ar det military school, eller det kanns som det i alla fall. Uppstallning, formacion, varje dag. Da en bitch gar runt och kollar om vi har pa oss ratt klader, alltsa ratt skoluniform, om kjolen inte ar for kort, om man har strumpbyxor eller strumpor, och sa att man inte har sminkat sig for mycket. An sa lange har de varit ganska snalla mot oss utbytesstudenter, men en del elever fick inte vara med pa gymnastiklektionen bara for att de inte hade ratt shorts pa sig. Det ar helt sjukt". Sedan fortsatte hon beratta om olika platser hon har besokt, smakupplevelser, manniskor, kulturer och sa vidare. Det var verkligen haftigt att lasa!

Pa ett satt fick det mig att kanna mig som om jag inte far ut det jag borde av att bo i ett i-land som utbytesstudent. Jag ar namligen valdigt intreserad av u-lander, fattigdom, olika kulturer och sa vidare. Jag planerar till exempel pa att bo i Afrika under ett halvar efter skolan och volontararbeta. Anyway, det slog mig sedan att det mesta ar annorlunda har med. Inte alls pa samma satt som for Alexandra, men inget ar som Sverige kan jag medela.

Allt ser annorlunda ut. Husen, vagarna, klimatet, kladerna, maten, hela livsstilen. Allting smakar annolunda, allt doftar annoulunda, alla pratar annorlunda, alla beter sig annorlunda och ingen forstar hur det gar till dar jag bor. Det ar lika svart att forklara Sverige med midsommar, gasalopp, lucia, julbord, ja allt, som det ar att forklara Quebec for er dar hemma. Det jag skriver i min blogg ar bara en liten del av mina upplevlser har. Jag moter nya skillnader och utmaningar varje dag men jag tror inte att det ar det som hela denna upplevelsen gar ut pa. Det handlar inte om vem som far uppleva flest saker eller vem som far marka storst skillnader. For mig ar detta aret en chans att fa utvecklas pa. Den ar en chans att uppleva nagot nytt, att fa ta tag i problem pa egen hand, att utmna sig sjalv och att inte vara radd for konstiga traditioner som inte ar som hemma. Det ar en chans for mig att visa att jag klarar av det, att jag som 17-aring i en helt frammande mijlo kan anpassa mig och kan uppskatta det som erjuds har i stallet for att se ner pa det eftersom det inte ar som hemma.

Jag har tagit mig igenom ratt manga tuffa saker under mina forsta 4 manader har i Quebec. Det har absolut inte vara en dans pa rosor. Jag kommer ihag kulturchocken i borjan till exempel. Jag grat varje dag i en vecka och jag ville inget annat an att aka hem. Jag kande mig inte stark nog och jag kande mig sa javla korkad rent ut sagt som hade begett mig till ett annat land helt sjalv i ett ar. Var jag dum i huvudet eller?! Men nu efter fyra manader nar jag kanner mig sakrare med spraket, nar jag har borjat anpassa mig och framfor allt har fatt lov att byta vardfamilj sa kanner jag mig starkare an nagonsin. Folks asikter om mig bryr jag mig inte om over huvudtaget, folks blickar maker jag inte lange. Jag har tagit mig igenom sa mycket har som jag aldrig trodde att jag skulle klara av, och jag har gjort det sjalv. Jag har fatt jattemycket stod hemifran, verkligen jattemycket, fran en helt fantastisk familj och ni vet hur ycket det betydde for mig. Men jag har fortfarande varit sjalv har, och inget har gatt till som hemma. Man ser inte pa tonaringer som "nastan vuxna" har utan som barn, sa jag blev behandlad som ett sadant. Folk litade inte pa att jag kunde ta ratt beslut eller att visste vad jag ville. Jag kande mig helt arligt diskriminderad.

Nu ar jag sa stolt over mig sjalv for att ja har tagit fighterna och for att jag har vuxit sa otroligt mycket efter bara 4 mander. Tack till alla manniskor som har hjalp mig att gora detta aret mojlit, det ar verkligen inte alla som far en sadan har fantastisk chans.