Jag vet att jag har varit daligt pa att uppdatera min blogg, MEN jag har ett bra skal!
Jag har precis bytt min vardfamilj, det tog en manad i helvetet att gora det. Det var riktigt riktigt struligt, AFS ville inte hjalpa mig overhuvudtaget, jag blev "kidnappad", jag grat dagligen, jag fick ingen respekt, folk behandlade mig som en 10aring osv. Det gick till och med sa langt att jag var nara pa att ge upp och aka hem, flygbiljetterna var bokade och vaskorna packade. Men tack vare mina helt och hallet fantastiska foraldrar som hjalpte mig igenom denna process bestamde jag mig for att ge det en chans till.
Vardfamiljen som jag hittade i borjan av processen, som AFS inte kollade upp forens efter en manad(!!), bor jag nu hos. Jag flyttade fran en liten skithala till en storre stad. Det ar helt galet vilken skillnad det ar! Folk ar mycket mer sociala, nyfikna, utatriktade och aktiva. I min forra vardfamilj spenderade jag min mestadels tid pa soffan, forst trodde jag att det jag mig det var fel pa, men nu har jag verkligen fatt bevisat motsatsen. Jag har varit upptagen varje dag sedan jag kom hit. Folk fran skola drar med mig pa skidakning, jag har borjat i volleybollaget, jag har varit och shoppat (lite for mycket...) , jag har borjat trana och massa annat. Jag ALSKAR det. Jag har fatt fler vanner i skolan har efter tre dagar an vad jag fick efter tre manader i den forra skolan.
Min vardfamilj ar ocksa toppen! Det ar en ensamstaende mamma med en son som ar 13. Mamman ar underbar, hon ar mer som en van an en vardmamma. Full av energi och ideer. Min vardbror ar jattenyfiken och jatteglad for att jag ska bo med de. Han gor allt for att se till att jag har det bra. Som har om dagen nar jag kom hem fran simmningen och hade missat middagen. Sa fort jag kom innanfor dorren fragade han "ar du hungrig, vill du ha middag?" och sa sprang han ivag och varmde min mat och dukade bordet. Hihi. Jag ar helt foralskad i min vardfamilj, tank hur olika folk ar i staden och pa landet...
Jag ar jatteglad att jag antligen har flyttat. Nu kanns det som om jag kan borja leva mitt utbytesstudentar som det verkligen ska vara!
Tack mamma och pappa. Utan er hade jag ALDRIG klarat av detta. Ni betyder allt for mig. Jag alskar er hogst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar